Under året 1926 fortsatte den kraftiga expansionen inom logen, och arbetet löpte lugnt. Vid sista logemötet i december företogs sedvanliga val. Härvid framkom förslag att utvidga styrelsen enligt följande: Nya ämbeten skulle inrättas nämligen – Kansler, vilken skulle var vice ordförande, Överceremonimästare och Skattmästare. Titeln - ”Kaplan” skulle utgå och en särskild ämbetsman benämnd sekreterare tillsättas. Förslaget godtogs utan debatt och val skedde enligt detsamma. Antalet suppleanter utökades till fem.

Det första mötet i januari 1927 bestod av installation av den nya styrelsen. Till Styrande Recor hade valts Carl Ferdinand Olsson , vilken högtidligen installerades enligt en för ändamålet utarbetad ritual. Ritualen gav uttryck av både högtid och allvar. Den nyvalde SR kom under sin tid i logens ledning att visa stor duglighet, och det skedde nu en märkbar förändring till en verksamhet av nuvarande slag. Logedisciplinen kom att växa fram som en stabil företeelse inom ordensällskapet. Broder Olsson hade just de egenskaper som krävdes av en stor ledare, nämligen rättrådighet i förening med smidighet och en viss kraftfull ledarförmåga. Det behövdes, då det bland bröderna fanns de som försökte förändra de utomordentlig syftemål, som man efter mödosamt arbete kommit fram till. Broder Olsson fick dessa bröder att ge upp med sina nedbrytande aktioner. De lämnade snart logen och lugnet inträdde därefter.

År 1928 flyttades högtidsdagen till september månad, något som var helt i analogi med Ordenssällskapets bildande fyra år tidigare. Vid sällskapets femårsjubileum i september 1929 kunde man konstatera den snabba tillväxt som ägt rum under åren. Medlemstalet var 116 bröder i olika grader. Ekonomin hade också stabiliserats så, att man kunde se framtiden an med stor tillförsikt.

Brödrakedjan var stark och hade flera gånger visat sig hålla för påfrestningar som den utsatts för. Många var de bröder som genom Ordenssällskapet fått uppmuntran och tröst i stunder av motgång och sorg.