Under året 1926 fortsatte
den kraftiga expansionen inom logen, och arbetet löpte
lugnt. Vid sista logemötet i december företogs sedvanliga
val. Härvid framkom förslag att utvidga styrelsen
enligt följande: Nya ämbeten skulle inrättas
nämligen – Kansler, vilken skulle var vice ordförande,
Överceremonimästare och Skattmästare. Titeln
- ”Kaplan” skulle utgå och en särskild
ämbetsman benämnd sekreterare tillsättas. Förslaget
godtogs utan debatt och val skedde enligt detsamma. Antalet
suppleanter utökades till fem.
Det första mötet i januari 1927 bestod av installation
av den nya styrelsen. Till Styrande Recor hade valts Carl
Ferdinand Olsson , vilken högtidligen installerades enligt
en för ändamålet utarbetad ritual. Ritualen
gav uttryck av både högtid och allvar. Den nyvalde
SR kom under sin tid i logens ledning att visa stor duglighet,
och det skedde nu en märkbar förändring till
en verksamhet av nuvarande slag. Logedisciplinen kom att växa
fram som en stabil företeelse inom ordensällskapet.
Broder Olsson hade just de egenskaper som krävdes av
en stor ledare, nämligen rättrådighet i förening
med smidighet och en viss kraftfull ledarförmåga.
Det behövdes, då det bland bröderna fanns
de som försökte förändra de utomordentlig
syftemål, som man efter mödosamt arbete kommit
fram till. Broder Olsson fick dessa bröder att ge upp
med sina nedbrytande aktioner. De lämnade snart logen
och lugnet inträdde därefter.
År 1928 flyttades högtidsdagen till september månad,
något som var helt i analogi med Ordenssällskapets
bildande fyra år tidigare. Vid sällskapets femårsjubileum
i september 1929 kunde man konstatera den snabba tillväxt
som ägt rum under åren. Medlemstalet var 116 bröder
i olika grader. Ekonomin hade också stabiliserats så,
att man kunde se framtiden an med stor tillförsikt.
Brödrakedjan var stark och hade flera gånger visat
sig hålla för påfrestningar som den utsatts
för. Många var de bröder som genom Ordenssällskapet
fått uppmuntran och tröst i stunder av motgång
och sorg.
|
|
|
Ferdinand Olsson
SR 1927-1930 |
Mycket hade skett under det arbetsår
som föregick nämnda jubileum. Förslag hade framkommit,
att sällskapet borde anordna en fest, där brödernas
damer skulle närvar.
I april ägde denna rum och kom att kallas midvinterfest
under följande åren, därför att den placerades
till vintertid.
Festerna blev mycket populära och ökade intresset
för sällskapets verksamhet bland brödernas damer.
Detta ledde till att man senare bildade en särskild damloge.
Redan 1929 recipierade de första damerna och härvid
mottaga en miniatyrstjärna i grön-vitt band. |
|