Alltifrån Ordenssällskapet V-Sexan bildande fram till 1931 utgjordes detsamma av endast en loge. I slutet av 1930 inleddes underhandlingar med personer i Helsingborg, vilka var intresserade av att bilda en broderloge i sin stad. Dessa underhandlingar ledde till att helsingborgarna kammarrecipierade i Karlskrona i de fyra första graderna, varefter de startade sin egen loge den 21 mars 1931.

Genom denna utvidgning av Ordenssällskapet och dess verksamhet blev det nödvändigt, att en för sällskapets samtliga loger gemensam styrelse måste tillsättas för att handhava den centrala ledningen och utforma gemensamma lagar och bestämmelser. Förslag i denna riktning inkom till Karlskronalogen från Helsingborg. Detta gick ut på att Karlskronalogen i sin egenskap av Stamloge skulle bland sina medlemmar utse ifrågavarande styrelse, vilken skulle bestå av fem ledamöter. Dess benämning skulle vara ”Stora Rådet”. I Karlskrona accepterade man förslaget och utsåg vid styrelsesammanträdet den 11 mars 1931 följande personer att ingå i Stora Rådet: Styrande Mästare och ordförande Ernst Johansson, Ordenskansler och vice ordförande Bernt Rosengren, Ordenssekreterare Carl Dahl samt rådgivande bröder Ture Burman och Mauritz Holmberg. De valdes på livstid.

Officiellt trädde Stora Rådet i funktion vid en installation i samband med Stamlogens högtidsdag den 19 september. Vid denna tjänstgjorde styrelserna i såväl Stamlogen som Helsingborgslogen. Dessa hade tillsammans med Stora Rådet redan tidigare utarbetat ”Instruktion för Stora Rådet”. Däri sades, att ”Rådets åligganden bestod i att utöva överinseende över samtliga logers verksamhet, såväl i organisatoriskt som ekonomiskt avseende”.

Stora Rådet kom snabbt i gång med sitt arbete. Redan i december hade man utarbetat ”Grundlagar för Loger”, vilket arbete bestod av inte mindre än 123 paragrafer. Lagom till Midvinterfesten 1931 förelåg en ritual för denna, enligt vilken damerna kunde recipiera och få en miniatyrstjärna fäst vid grön-vitt band.

Vid Stamlogens högtidsdag 1932 infann sig fem personer från Ängelholm och blev informerade om Ordenssällskapet. Den 15 januari året därpå kunde Stora Rådet och bröder från Stamlogen och Helsingborgslogen inviga och med Sällskapet införliva den nya logen i Ängelholm. SR i Helsingborg var den man som verksammast bidragit till att Ordenssällskapet fick en ny broderloge, och han utsågs därför till ”organisationsråd”.

Han lovade att utbreda Sällskapet vidare både inom och utom landet. Han blev emellertid sjuk och tvingades därför att lämna sina uppdrag, också i den egna logen.
Inom Stora Rådet arbetade man vidare och hades snart omarbetat ritualerna för de sex första graderna och utfärdat nya sjunde och åttonde graderna. Den sistnämnda var en värdig avslutning på hela ordensritualen och skulle alltid ges i Stamlogen under Stora Rådets presidium. Under vintern 1933-34 färdigställdes så andra delen av grundlagen och något senare ”Stadgar för Stora Rådet”, ”Stadgar för Ordenskapitlet” och ”Lag angående Rättvården inom Ordenssällskapet”. Därmed hade man skapat en fast form för såväl Ordenssällskapet i sin helhet som för arbetet inom varje loge. För Stora Rådet blev det närmast fråga om att då och då besöka logerna, vilket naturligtvis kostade en hel del. För att finansiera detta hade man beslutat, att en särskild skatt skulle utgå per regalie och receptionsgrad, ävensom på berlock och ring, vilka hade instiftats. Allt detta skulle nämligen rekvireras och levereras genom Stora Rådets försorg.

Så kom kriget, och för Stamlogen blev detta kännbart, ty många av dess militära bröder förflyttades till Göteborg. Det dröjde inte länge, förrän några bröder anmälde en ny loge. Den 26 februari 1943 instiftades densamma. Det fanns tillräckligt med gamla beprövade bröder för att styrelsen och logen skulle bli behörig utan kammarreception.

Att åttonde graden bara kunde givas i Stamlogen gillades inte helt av övriga loger, och under 1944 ändrades grundlagen på så sätt, att graden kunde ges i samtliga loger. Sambandet mellan Stora Rådet och logerna började diskuteras ganska tidigt. Redan 1936 hade beslutats, att sammanträde mellan Stora Rådet och logernas SR skulle hållas minst en gång om året, och då skulle recorerna ha rösträtt. 1941 beslöts, att varje loge skulle representeras i Stora Rådet med sin SR som självskriven ledamot. Dessutom skulle varje loge ha rätt att utse ytterligare en representant för vart femtiotal medlemmar. Dessa skulle väljas av respektive loges direktorium för en mandattid av två år.

Diskussionen om Stora Rådet pågick ytterligare och ställdes på sin spets hösten 1944. Den 19 oktober avsade sig Stormästaren sin befattning och föreslog nya bestämmelser för val. Stora Rådet framlade alternativa förslag till val av såväl Stormästare som övriga ledamöter och ställde samtidigt sina platser till förfogande. De yttranden, som inkom frånlogerna var emellertid så starkt avvikande, att Rådet fann det nödvändigt med ett sammanträde mellan sig och representanter för logerna. Ett sådant hölls i Göteborg 1945, men då man inte kunde komma överens, beslöt man att upplösa Stora Rådet. Varje loge hade nu att själv bestämma över sina angelägenheter utan inblandning från någon överstyrelse.