Stamlogen inledde sitt andra kvartsekel med stora förhoppningar inför framtiden. Rekryteringen var fortfarande god, och många män fick känna vad ett sant broderskap kunde underlätta i livets alla skiften. Arbetsåret 1951-1952 besvärades dock av en del försök från vissa personer att splittra samfundet. Under ledning av SR Gustaf Månsson och sedermera SR Gustaf Larsson stod Stamlogen rycken, vilket visar dess oerhörda styrka. Stor lojalitet visade här även Göteborgslogen, vilken vid flera tillfällen gav uttryck för detta både i ord och handling.

Hösten 1952 kunde styrelsen hålla sitt första sammanträde i den nya fastigheten i ett rum, som blivit disponibelt. Man antog snart en förnyad plan för iordningställandet av logelokaler i en lägenhet och på vinden, vilken senare skulle bli ceremonisal. Det var ett stort arbete man hade framför sig, men många bröder offrade dagar och veckor av sin fritid. Väggar revs ned, balkar sattes upp, golv lades om, nya elektriska installationer gjordes, det målades och tapetserades, vinden utrymdes och byggdes om samt mycket mera.

Resultatet blev också strålande, och V-Sexans Stamloge fick logelokaler, vilka vi ännu i denna dag finner vackra och värdiga den höga uppgift, vartill de är ämnade. Offervilligheten och givmildheten var stor. Bröder och systrar skänkt generöst många inventarier, föremål och nyttosaker, som var nödvändiga för att verksamheten skulle kunna bedrivas efter de stillfulla former, som alltjämt är så typiska för våra kära loge.

Bland de föremål som skänktes kan nämnas takkronor, speglar, stjärna, devisbanderoll, ceremonimästarpodium, stolar för president, ljusstakar, orgel, ceremonimaterial av olika slag; vidare mattor, väggklocka, stolar och piano, vilka senare anskaffade för pengar influtna vid insamlingar bland bröder och systrar.

I detta sammanhang må särskilt framhållas Damklubbens goda arbete och generositet. Den 2 oktober 1954 ägde så det första logemötet rum i de nya lokalerna: dock dröjde det ännu två år, innan ceremonisalen var helt klar att tagas i bruk. Detta skedde vid en särskild invigning den 22 september 1956. Man hade iordningställt en för ändamålet särskild ceremoni. Ur protokollet från detta tillfälle kan redovisas följande:

Stjärnan tändes av SR, som därvid läste en stämningsfull dikt ägnad åt densamma. Därefter skedde avtäckning av fondmålning framställd av konstnären Ivar Gustafsson. Vi denna avtäckning tolkades målningens innebörd av VB. Oratorn tog sedan till orda och reciterade en kantat av Viktor Rydberg.