Men Logen har också
ett viktigt budskap att förmedla till sina medlemmar.
Om du med uppmärksamhet lyssnar till vårt tjänstgörande
Bröder, när de vid gradgivningarna tolkar innehållet
i våra ritualer, skall du finna, hur mycket vi har att
lära om samlevnadens svåra konst, och hur väl
vi behöver varandras stöd och uppmuntran för
att kunna förverkliga Brödraskapets innersta mening.
Eller när vi i stillhet och ro får sitta tillsammans
i vår vackra Högtidsloge och lyssna till Oratorns
ord. Då tror jag vi upplever något av det bästa,
Logen har att ge.
Men det är inte bara de allvarliga sidorna i Logens arbete,
som under årens lopp fått Bröderna att trivas
och känna gemenskap. Den glada, otvungna samvaron t.ex.
under brödramåltiderna med musik och sång,
de många roliga historierna ”vid kaffet”
och den trivsamma miljö, som våra duktiga ”tjänande
bröder” genom sitt uppoffrande arbete skapat omkring
oss, gör att vi alla känner glädje tillsammans.
Våra resor till broderlogerna, där vi fått
träffa nya Bröder och Systrar, har skänkt oss
upplevelser, som vi med glädje kan tänka tillbaka
på. Våra många Sällskapsaftnar och
fester, där Damklubben stått för arrangemanget,
hör också till ljuspunkterna i våra gemensamma
upplevelser. Jag vill i detta sammanhang understryka den stora
betydelse Damklubbens arbete haft för Logen under alla
dessa år.
När vi erinrar oss alla de insatser, som under årens
lopp gjorts för Logen och dess utveckling, får
vi inte glömma ” Bröderna bakom Ronnebygatan
25 ”, jag menar då Logens Fatighetsförening.
Vi kan inte nog uppskatta deras betydelsefulla arbete. När
Ordensflaggan hissas på vårt Ordenshus, samlas
Bröderna till fest. Vi samlas i vår egen Ordenssal,
vi bänkar oss till fest kring ståtligt dukat bord
i vår egen vackra festsal. De flesta av de ting, som
omger oss är gåvor skänkt av frikostiga Bröder.
För många av Logens Bröder har Ronnebygatan
25 blivit ett andra hem. Omtanken om våra sjuka Bröder
har varit en viktig uppgift för Logen. Otaliga är
vittnesbörden från de Bröder, som under sjukdom
och isolering genom besök och blommor blivit uppmuntrade
och stimulerade. Då om någonsin har de fått
känna, att samhörigheten och gemenskapen mellan
Bröderna är en verklighet.
Med ovanstående rader har jag velat söka förklara
några av de orsaker, som jag tror medverkat till, att
så många Bröder under årens lopp sökt
sig till våra Loger och där funnit en hemvist och
sedan oegennyttigt arbetat för Logen och Samfundet. Jag
har också försökt besvara ynglingens fråga
om vad medlemsavgiften kunde ge i utbyte.
Så har ett halvt sekel gått sedan de första
stiftarbröder avlade trohetslöfte till Logen. Enighet
i viljan, att med all kraft söka utvidga brödrakedjan
och därmed skapa nya förutsättningar för
Logens utveckling och broderskapstankens utbredning har varit
våra föregångares mål. Dessa tankar
och deras starka tro på framtiden är det arv vi
fått förvalta. Huruvida vi lyckats får andra
bedöma.
När jag för tretton år sedan för första
gången talade till Logens Bröder i egenskap av
nyutnämnd Styrande Recor, hade jag i min hand manuskriptet
till det tal min far höll trettiofyra år tidigare,
Det hölls då också han var nyutnämnd
Styrande Recor. Jag vill gärna citera de sista raderna
i hans anförande. Han sade: Glöm aldrig, mina Bröder,
att Enighet ger styrka. Om vi enigt håller samman inom
vår Loge och tror på våra ideal och på
sanningen i våra ritualer, kommer vår Loge att
gå en ljus framtid till mötes.
Jag minns, hur starkt jag i det ögonblick kände
sambandet med det föregångna och lyckan över
att då kunna förmedla våra föregångares
tankar och förhoppningar. Denna hälsning från
för länge sedan bortgångna Bröder är
lika aktuell i dag som för femtio år sedan. Om
den får vägled även kommande Bröders
handlande, hyser jag ingen fruktan för Logens och Samfundets
framtid.
|
|
|
