För 75 år sedan... Nästa!Innehållsförteckning!Nästa!

I slutet av augusti månad 1924 samlades till samkväm i Grand Cafés lokaler i Karlskrona fem underofficerare, tillhörande Kungliga Flottans musikkår. Dessa var musikkonstaplarna Erik Wiberg, Joachim Johansson, Bernt Rosengren, Nils Beiler och Edvin Persson.

Då dessa samkväm upprepades flera gånger under den närmsta tiden, kom Joachim Johansson på idén, att medlemmarna i samkvämen borde bära någon gemensam dekoration. Utan att yppa något för de övriga deltagarna hade Johansson hemma ho sig tillverkat något som han ville kalla ordensdekorationer. Dessa hade han med sig vid en sammankomst, och då deltagarna var samlade, framträdde Johansson och under det han hängde en av sina ”ordensdekorationer” om halsen på var och en av deltagarna, sig själv inberäknad, talade han och sade: ”Såsom varande äldst i sällskapet här utnämner jag dig Erik Wiberg till ordförande och Styrande Recor för detta vårt sällskap, dig Bernt Rosengren utnämner jag till Ceremonimästare. Jag själv kan bli Ledande Broder, och du Edvin Persson blir Kaplan och du Nils Beiler blir vår Orator. Logen är bildad och ceremonien kan taga sin början.”

Detta Johanssons tilltag väckte naturligtvis stor munterhet bland deltagarna, för vilka det hela kom som en stor överraskning. Denna så kallades ceremoni utfördes naturligtvis utan någon som helst tanke på bildandet av ett ordenssällskap, utan var en handling ägnad endast åt att sprida nöje i samkvämet.

De utom ”sällskapet” stående medlemmarna av musikkåren, särskilt de äldre av dessa, blev mycket nyfikna på vad som förehades på dessa ”mystiska” samkväm och uttalade sin önskan om att få vara med.

Frågan härom kom under behandling, och Bernt Rosengren och Joachim Johansson sammanträdde en kväll i Johansson hem.

Ordenssällskapets första styrelse

Sittande från vänster: Bernt Rosengren Kaplan, Frans Emil Nilsson Styrander Recor, Joachim Johansson Ceremonimästare. Stående från vänster: Gustaf Friman DM, Edvin Persson LB, S Hansson Suppleant, Peter Ström Suppleant och Nils Beiler Orator.

Där kom de överens om att söka bilda en sällskapsloge inom musikkåren. Därför, som de trodde, ”andan” inom densamma därigenom skulle bli mer kamratlig och djup samhörighetskänsla.

Frågan om i vilken riktning denna ”loge” skulle arbeta blev inte direkt diskuterad vid detta tillfälle.

Huvudsaken var då, att en loge blev bildad, så skulle dess framtida utveckling ge lösning åt denna fråga.

För att sammanslutningen skulle kunna existera som loge, så måste denna naturligtvis ha ritualer och lagar till efterlevnad.
November 2002 Peter Fjellvind