I slutet av augusti månad
1924 samlades till samkväm i Grand Cafés lokaler
i Karlskrona fem underofficerare, tillhörande Kungliga
Flottans musikkår. Dessa var musikkonstaplarna Erik
Wiberg, Joachim Johansson, Bernt Rosengren, Nils Beiler och
Edvin Persson.
Då dessa samkväm upprepades flera gånger
under den närmsta tiden, kom Joachim Johansson på
idén, att medlemmarna i samkvämen borde bära
någon gemensam dekoration. Utan att yppa något
för de övriga deltagarna hade Johansson hemma ho
sig tillverkat något som han ville kalla ordensdekorationer.
Dessa hade han med sig vid en sammankomst, och då deltagarna
var samlade, framträdde Johansson och under det han hängde
en av sina ”ordensdekorationer” om halsen på
var och en av deltagarna, sig själv inberäknad,
talade han och sade: ”Såsom varande äldst
i sällskapet här utnämner jag dig Erik Wiberg
till ordförande och Styrande Recor för detta vårt
sällskap, dig Bernt Rosengren utnämner jag till
Ceremonimästare. Jag själv kan bli Ledande Broder,
och du Edvin Persson blir Kaplan och du Nils Beiler blir vår
Orator. Logen är bildad och ceremonien kan taga sin början.”
Detta Johanssons tilltag väckte naturligtvis stor munterhet
bland deltagarna, för vilka det hela kom som en stor
överraskning. Denna så kallades ceremoni utfördes
naturligtvis utan någon som helst tanke på bildandet
av ett ordenssällskap, utan var en handling ägnad
endast åt att sprida nöje i samkvämet.
De utom ”sällskapet” stående medlemmarna
av musikkåren, särskilt de äldre av dessa,
blev mycket nyfikna på vad som förehades på
dessa ”mystiska” samkväm och uttalade sin
önskan om att få vara med.
Frågan härom kom under behandling, och Bernt Rosengren
och Joachim Johansson sammanträdde en kväll i Johansson
hem.
|
|
 |
Ordenssällskapets
första styrelse
Sittande från vänster: Bernt Rosengren Kaplan,
Frans Emil Nilsson Styrander Recor, Joachim Johansson Ceremonimästare.
Stående från vänster: Gustaf Friman DM, Edvin
Persson LB, S Hansson Suppleant, Peter Ström Suppleant
och Nils Beiler Orator.
|
Där
kom de överens om att söka bilda en sällskapsloge
inom musikkåren. Därför, som de trodde, ”andan”
inom densamma därigenom skulle bli mer kamratlig och djup
samhörighetskänsla.
Frågan om i vilken riktning denna ”loge” skulle
arbeta blev inte direkt diskuterad vid detta tillfälle.
Huvudsaken var då, att en loge blev bildad, så skulle
dess framtida utveckling ge lösning åt denna fråga.
För att sammanslutningen skulle kunna existera som loge,
så måste denna naturligtvis ha ritualer och lagar
till efterlevnad. |
|