Under våren 1934 hade
Stora Rådet arbetat med utformandet av grundlagens andra
del. Förslag låg färdigt i juli. Denna del
innehöll Stadgar för Stora Rådet, Stadgar
för Ordenskapitlet och Lag angående rättsvård
inom Ordenssällskapet.
Detta år innebar för Ordenssällskapet V-Sexan
firandet av dess tioårsjubileum. Men beslöt at
utarbeta en minnesskrift, vilken för övrigt varit
till god hjälp vid tillkomsten av denna historik. Den
3 november firades så jubiléet med en högtidsloge
å Frimurarhotellet. Stora Rådet presiderade med
Stormästaren, som högste styresmannen nu kallades,
i spetsen.
Hundrafemtiotalet bröder närvarande och dessutom
hade inbjudits Ordförande Mästaren i Ordensförbundet
Myran och Ädelerzén i Druidlogen i Karlskrona.
Ett rikhaltigt program med mycket sång, musik och tal
förekom. Högtidstalet hölls av Stormästaren.
Vidare förekom medaljutlämning till särskilt
förtjänta bröder.
I de många talen konstaterades allmänt, att Ordenssällskapet
under sina tio första år hade vuxit ut till något
stort och betydelsefullt. Man närde den förhoppningen,
att fortsättningen skulle bliva lika god. Särskilda
tack riktades till grundarna med Joacim Johansson i spetsen.
Verksamheten fortsatte under återstoden av året
efter normala riktlinjer. Många nya bröder hälsades
välkomna i brödrakedjan och arbetet fungerade bra
och utan störningar. Så fortsatte det även
de följande åren, där de viktigaste besluten
kommer att här refereras i korthet. Instruktioner för
klubbmästare, intendent och handhavande av sångkörens
kassa tillkom.
Viktigare delar av grundlagen genomgicks. Härvid ägde
rum en hel del diskussioner, vilka inte alla var av det positiva
slaget. Men de hade det goda med sig, att broderskapet prövades,
och det befanns äga den hållfasthet och styrka
som präglade logearbetet inom V-sexan.
Då anslutningen till fastighetsföreningen inte
hade blivit vad man önskat, upptogs till behandling ett
förslag att göra medlemskapet obligatoriskt vid
reception till fjärde graden. Frågan diskuterades
livligt, men den föranledde bordläggning tills vidare,
då sådan lösning krävde grundlagsändring.
|
|
 |
Gustav Idh
SR 1936-1939 |
Vid ett möte i december 1937 valdes för
första gången kuratorer i de sju lägsta graderna.
Deras uppgift skulle vara att ”leda och taga vara på
bröderna”.
Redan från starten hade man inom sällskapet bestämt,
att i enlighet med syftemålet bistå behövande
bröder i tillfälliga ekonomiska svårigheter.
För den skull bildades en välgörenhetsfond, till
vilken insamlades medel vid varje logemöte. Det blev vanligt,
att man delade ut bidrag ur denna fond till avlidna bröders
änkor, som hade det besvärligt.
Vi ska veta, att vårt nuvarande socialsystem under tjugo-
och trettiotalen knappast ens var påtänkt. Änkepension,
folkpension och andra sociala förmåner fanns inte
att tillgå. Logens julgåvor kom därför
alltid väl till pass och hälsades med glädje
och tacksamhet av många. |
|