Tioårsjubileum Föregående!Innehållsförteckning!Nästa!

Under våren 1934 hade Stora Rådet arbetat med utformandet av grundlagens andra del. Förslag låg färdigt i juli. Denna del innehöll Stadgar för Stora Rådet, Stadgar för Ordenskapitlet och Lag angående rättsvård inom Ordenssällskapet.

Detta år innebar för Ordenssällskapet V-Sexan firandet av dess tioårsjubileum. Men beslöt at utarbeta en minnesskrift, vilken för övrigt varit till god hjälp vid tillkomsten av denna historik. Den 3 november firades så jubiléet med en högtidsloge å Frimurarhotellet. Stora Rådet presiderade med Stormästaren, som högste styresmannen nu kallades, i spetsen.

Hundrafemtiotalet bröder närvarande och dessutom hade inbjudits Ordförande Mästaren i Ordensförbundet Myran och Ädelerzén i Druidlogen i Karlskrona. Ett rikhaltigt program med mycket sång, musik och tal förekom. Högtidstalet hölls av Stormästaren. Vidare förekom medaljutlämning till särskilt förtjänta bröder.

I de många talen konstaterades allmänt, att Ordenssällskapet under sina tio första år hade vuxit ut till något stort och betydelsefullt. Man närde den förhoppningen, att fortsättningen skulle bliva lika god. Särskilda tack riktades till grundarna med Joacim Johansson i spetsen.

Verksamheten fortsatte under återstoden av året efter normala riktlinjer. Många nya bröder hälsades välkomna i brödrakedjan och arbetet fungerade bra och utan störningar. Så fortsatte det även de följande åren, där de viktigaste besluten kommer att här refereras i korthet. Instruktioner för klubbmästare, intendent och handhavande av sångkörens kassa tillkom.

Viktigare delar av grundlagen genomgicks. Härvid ägde rum en hel del diskussioner, vilka inte alla var av det positiva slaget. Men de hade det goda med sig, att broderskapet prövades, och det befanns äga den hållfasthet och styrka som präglade logearbetet inom V-sexan.

Då anslutningen till fastighetsföreningen inte hade blivit vad man önskat, upptogs till behandling ett förslag att göra medlemskapet obligatoriskt vid reception till fjärde graden. Frågan diskuterades livligt, men den föranledde bordläggning tills vidare, då sådan lösning krävde grundlagsändring.

Gustav Idh
SR 1936-1939
Vid ett möte i december 1937 valdes för första gången kuratorer i de sju lägsta graderna. Deras uppgift skulle vara att ”leda och taga vara på bröderna”.

Redan från starten hade man inom sällskapet bestämt, att i enlighet med syftemålet bistå behövande bröder i tillfälliga ekonomiska svårigheter. För den skull bildades en välgörenhetsfond, till vilken insamlades medel vid varje logemöte. Det blev vanligt, att man delade ut bidrag ur denna fond till avlidna bröders änkor, som hade det besvärligt.

Vi ska veta, att vårt nuvarande socialsystem under tjugo- och trettiotalen knappast ens var påtänkt. Änkepension, folkpension och andra sociala förmåner fanns inte att tillgå. Logens julgåvor kom därför alltid väl till pass och hälsades med glädje och tacksamhet av många.
November 2002 Peter Fjellvind