Fastighetsföreningen, som hade verkat i sju år, kunde vid ett logemöte i oktober 1939 meddela den glädjande nyheten, att man erbjudits möjlighet att förvärva Johanneskapellet vid Ölandsgatan. Efter en livlig diskussion inom direktoriet, där ekonomiska avvägningar var vägledande, fattades till slut avgörandet om inköp av sagda fatighet. Den beräknade årliga kostnaden var 1800 kronor.

Beloppet föreföll stort, men genom att årsavgiften höjdes med 3 kronor till 12 kronor trodde man sig kunna klara av det hela. Man räknade vidare med viss inkomster på grund av tillfälliga uthyrningar. Det bordlagda förslaget angående bröders skyldighet att i samband med reception till fjärde graden lösa minst en andel i fatighetsföreningen hade nu trätt i kraft. Härvid räknade man med en avsevärd förstärkning av insatskapitalet, något som inverkade positivt i riktning för inköp.

De närmaste fem-sex månaderna ägnades till iordningställande av lokalerna i den nyförvärvade fastigheten. Många bröder nedlade ett idogt arbete helt utan ersättning för att göra utrymmena trivsamma och ändamålsenliga. Åtskilliga var de gåvor som i samband härmed skänktes till logen både av bröder och systrar, vilka senare nu på allvar hade blivit intresserade för logeverksamheten. Mer om detta nedan.

Det första styrelsesammanträdet i de nya lokalerna ägde rum den 4 april 1940, och redan en dryg vecka senare kunde det första logemötet avhållas där, varvid sjätte och första graderna gavs. De visade sig snart, att många förbättringar behövde göras. Således installerades värmeledning och toaletter. Det oegennyttiga och osjälviska arbete som bröderna på nytt nedlade kan nog inte berömmas. Det visade, vilken sammanhållning och logekänsla som rådde inom V-Sexan. Man levde verkligen efter devisen – En för alla och alla för en.

Under fyrtiotalet fortsatte arbetet inom logen med oförtruten energi, trots de yttre svårigheter som rådde under krigsåren. Till styrande Recor valdes Gustaf Månsson efter Gustaf Robert Idh, vilken i tjänsten förflyttades till Göteborg.

Gustaf Månsson kom att kvarstå i sitt ämbete under en mycket lång tid – 15 år. Under denna tid utvecklades logen i många avseenden. Flera bröder upptogs i skaran. En del lämnade också brödrakretsen, både av fri vilja och på grunda av resterande avgifter uteslutna enligt grundlagarnas bestämmelser. Arbetet kom att präglas mycket av den verksamhet, som Stora Rådet bedrev fram till dess upplösning.

När man studerar protokollen från denna tid, kan man inte undgå att lägga märke till, att såväl styrelsemötena som logesammanträdena upptog flera diskussioner om logens framtid.