Det var år 1928, som jag för första gången kom i kontakt med Logen. Vide den tiden var min far Styrande Recor, och det var väl ganska naturligt, att han ville se mig som medlem i den Loge, där han själv lagt ner så mycket arbete och intresse. Redan den första logekvällen blev för mig en spännande upplevelse. Trots att de flesta av mina nyförvärvades bröder var mycket äldre än jag, kände jag en stark gemenskap med dem alla.

Det var kanske inte minst musiken och sången, allvaret vid intagningsceremonien och glädjen över att plötsligt ha blivit du och bror med så många av min fars gamla musikvänner, som gjorde, att min första kväll i Logen blev så betydelsefull för mitt fortsatta arbete inom brödrakretsen. Jag blev snart engagerad i logearbetet och har allt sedan, med några få ås undantag, haft förmånen att få arbeta för Logen och dess utveckling.

Många bröder har under årens lopp inskrivits i våra matriklar, få har ”på egen begäran” utträtt.

Vad är det för en hemlig kraft, som håller dem kvar, och vad låg det för krafter förborgade i det lilla frö, som för femtio år sedan började gro här i Karlskrona och så småningom skulle växa ut till ett träd, vars grenar skulle sträcka sig långt utanför vår hembygds gränser?

Att svara entydigt på dessa frågor är svårt. Men nu, efter femtio år borde man väl kunna våga sig på några antydningar till svar.

Det var en ung man en gång, som ville bli medlem i Logen. Han ställde en rad frågor, bland annat frågade han hur stor medlemsavgiften var. Då fick han veta summan, tyckte han, att den var ganska stor, ”Vad får jag för dom pengarna”? Frågade han.

Man svarade honom: ”Går du till EPA och plockar till dig varor för motsvarande summa, så får du ganska mycket varor i din kasse. Men efter någon tid är både varorna och pengarna slut. Blir du däremot medlem i Logen, kommer du att få del av världen, som du aldrig kan förlora eller kan betala med pengar.”

Hemligheten med ett medlemskap i en Loge som vår ligger först och främst i gemenskapen. En gemenskap.